På Sverigedemokraternas begäran hölls under förmiddagen en debatt om våldsbejakande extremism. Det blev en ganska förutsägbar debatt. Jimmie Åkesson ville prata om islamistisk extremism, alla andra lyfte fram andra typer av extremism.
Tänkbara åtgärder för att motarbeta och förebygga extremism nämndes av alla. Nationella handlingsplaner, fler bostäder, mer rättvisa, mindre utanförskap, samarbete inom EU.
Statligt och strukturellt, alltså. Den ende som tydligt lyfte fram civilsamhällets roll i denna problematik var riksdagsledamot Johan Pehrson (FP). Tack! För visst behövs politiska insatser, men stat och samhälle måste samarbeta. Annars blir det en enbent och haltande gång.
Extrema rörelser, oavsett ideologi eller drivkraft, fyller funktioner som staten aldrig kan göra. En myndighet kan inte älska, bekräfta en människa, eller erbjuda en tillhörighet. Sådana sociala behov kan bara mötas av människor. Mindre gemenskaper är därför oumbärliga. Staten kan inte konkurrera med extrema rörelser. Det kan däremot exempelvis fungerande familjer, föreningar och församlingar.
Lina Hagström 